Kärlek gör ont..
Igår hade vi bröllop.. Jag var tärna och så. Efter att vi varit kyrkan tänkte vi ha en stor "adjö" fest till de som gifts sig och då hyrde vi ut en lokal. Alla mina kusiner kom till och med den killen jag var kär i.. Jag ville så gärna krama honom och säga: "Jag har saknat dig" eftersom jag inte sett honom på två år men jag kunde inte. Eller rättare sagt fick inte eftersom hans far och min far hade bråkat med varann även om de är bröder.. Jag vill så gärna säga det och varje gång kollade jag på honom.. Våra blickar mötes men fort slog jag undan min blick.. Jag ville bara gråta då.. Vi kunde inte ens hälsa på varann.. Varför måste livet var så fkn svårt? Jag mår bara så dåligt av det.. urgh.. Jag hatar mitt liv..